Ibland får vi några nummer av tidningen Land av svärmor och i ett nummer från i höstas fanns det en helt otrolig berättelse om en vigselring som kom till rätta efter 16 år.
Den hade försvunnit när dom bakade och sedan följt med komposten ut.
Från början trodde dom att den hade rullat ned i några golvspringor men hittades aldrig vid en senare ombyggnad.
Det är inte enbart nyttigt.
I det här fallet var en morot extra vädefull. När dom tog upp några morötter satt nämligen ringen fast runt en av dom.
En otrolig slump att ett frö hamnade just i ringen som sedan växte fast där, efter 16 år.
Toppmossa, Cladína stelláris, som nästan alltid felaktigt kallas vitmossa, är inte vitmossa!
Det är inte ens en mossa.
Det är en lav, som igentligen heter fönsterlav.
Förr i tiden användes fönsterlav bl.a. mellan ytter- och innerfönster. Det var på den tiden när vi hade lösa innerfönster som monterades dit under vintern för att det skulle bli varmare och skönare, och inte blåsa in genom dom gamla otäta fönstren ute i stugorna.
Dels var det som prydnad men den hade också den funktionen att den sög upp fukt och kondens som bildas mellan fönstren.
Juldekoration.
Nuförtiden är det nog bara i adventsljusstakar som man hittar toppmossa.
Men det är egentligen inget bra.
Dels för att vi inte ska använda för mycket toppmossa, eller fönsterlav, eftersom den växer otroligt sakta ute i naturen och reskerar att bli ovanlig, och dels för att det är så dumt att ha torr och brandfarlig toppmossa så nära levande ljus.
Alternativ.
Vi har inte använt toppmossa i ljusstaken på många år. Vi har gjort en lite modernare variant som absolut inte kan börja brinna.
Vi har lagt små fina stenar runt ljusen i stället.
Och vill man ha små tomtar och konstgjorda lingonkvistar bland stenarna så går det ju bra det med.
I går gick vi ännu en sväng i skogen och hittade massor med ”vanliga kantareller”.
För oss är det den vanliga svampen för det är den svamp som vi vet exakt vad det är.
Det är helt enormt vad kantareller det finns fortfarande.
Sen är det bara att rensa och förvälla och stoppa i frysen.
Trattkantareller.
För många är trattkantareller lika vanliga och självklara som kantareller är för oss. Men vi har aldrig riktigt börjat med trattarna. Vi tror oss veta vad och hur de ser ut men… Det finns ju så otroligt många svampar och många kan se så olika ut även om det är samma sort.
I en artikel i Aftonbladet kan man läsa om svampförgiftning och att det drabbar flera stycken personer varje år.
Det kanske inte direkt liknade en julgransplundring med godis eller saft och bullar, men det var i alla fall dans kring granen.
I går när vi var ute och gick hörde vi plötsligt barn som sjöng jullåtar.
Det konstiga var att det lät som om det var mitt ute i skogen.
Och det var det också.
Det var ett par klasser från lågstadiet som var ute i skogen och dansade och sjöng dom vanliga sångerna som hör till ”dans kring granen”.
I det här fallet en stor fullvuxen gran mitt i skogen.
Det gäller ju att börja tidigt med veden så den hinner torka tills den ska eldas upp.
Det jag hugger nu är ju skälvklart till nästa vinter och för en gång skull så kom jag i gång riktigt tidigt.
Jag tänkte att det här blir skönt att klara av innan det blir snö och kallt.
Rätt tänkt, och så blev det.
Till att börja med.
Det gick jättebra innan snön, och det var riktigt trivsamt med eld och kaffekorg mellan passen.
Sen kom snön och kylan.
Fy! Inte alls vad jag hade planerat.
Det är inte fullt förrän det rinner över.
Nu är det i alla fall färdigklyvt och det ska bara travas in i vedskjulet.
Om det får plats.
Svärfar sa alltid att
”Det är ingen rikedom att ha mycket ved,
men det är fattigt att va utan.”
Mitt vedskjul rymmer ca 12 kubik
och det räcker i ett par år för mig och min braskamin.
Värdefull morot.
